B&B - EIRE

En äldre man med röd stickad tröja öppnar dörren. Lite gnällig säger han ”I’ll get my wife”.

Pat Greaney en energisk irländska i 60 års åldern kommer leende mot oss och säger ”Yes we do have a room ,come up and I show you”.

High Tide B&B ligger vid en lång strandpromenad 15 min. från Galway centrum, där joggare, cyklister och hundar blandas med rugby spelare, barn och mosar.

Framför huset palmträd, känns nästan som hemma i Schweiz. Det är frisk i rummet, ljust och med en underbar utsikt över havet. Heltäckningsmatta överallt, en vattenkokare står redo i ett hörn med några kakor. Mittemot fönstret finns två likadana jalousiedörrar i trä. Den vänstra är garderoben, den andra toa/dusch. ”A wardbrobe closet” skrattar Pat, när hon öppnar dörren.

Efter en trevlig kväll ute på stan med lite shopping, ett pub besök med irländsk musik, samt en vacker promenad i den vackraste stan vid Irlands västkust, sover vi som kung och drottning. På morgonen sätter vi oss förväntansfullt vid frukostbordet. Irländska frukostar brukar vara rika och goda. 35 euro per natt och person, det är värd varannan krona, inte minst när vi öppnar menyboken med läderomslag där vi får önskar allt från scrambled eggs, poached eggs, toast, corn-flakes, porridge, osv. osv.

Fyra amerikanare sitter bredvid oss i det stora vardagsrummet som är fyllt av mörka tunga trämöbler, glasskålar, porslinsfigurer och pratar högt om fiskespön och lax. Plötsligt öppnar sig en bildörr utanför huset. En kvinna med två barn stiger in. ”These are my grandchildren, they will stay with me for the day”,. Pat presenterar oss stolt för Keith, en änglelik flicka på tre år som tittar nyfiket på oss och börjar konversera. Lilla Tom, 16 månader, sitter i köket på golvet och vill komma in till oss. ”The Kindergarden is closed today”.

Vi vinkar till Pat och barnen, mätta och belåtna och reser vidare mot Burren till nästa B&B. Solen skiner starkt och det är vår på Irland.

Text och foto: Cornelia Schmidt

Frukost på B&B det är en upplevelse!

Pat och Keith

Vattenkokare, te, och kakor finns alltid i rummet.

Scrambled egg, tomato, toast, muschrooms

Vardagsrummet

KINSALE

Det glittrar på vattnet vid horisonten. Bilen slingrar sig fram på den vackra kustvägen mot Kinsale, en liten ”Riviera”-by i County Cork på södra Irland.

Vi ska uppleva en riktig höjdare ”Historic stroll in Old Kinsale”. Sedan 18 år guidar Don och Harry från mars till november, varje dag, prick kl. 11.15 turister från alla världens hörn.
”Jag är pensionär sedan 18 år och har ett stort intresse för historia. Att visa runt och berätta är det roligaste jag någonsins har gjort” svarar Don Herlihy när jag frågar honom varför han gör detta. Don har den typiska irländska humorn och få oss lätt att skratta. Man är välkommen att ställa frågor till honom under visningen. Vår 1,5 timmars promenad mellan hamnen och den gamla handelsdelen med medeltida byggnader, marknadshallen, kyrka och torg är fylld av historiska anekdoter och berättelser om det rika handelslivet såväl som den berömda ”Kinsale Battle” 1601.
”Robinson Crusoe har lämnat ankaret precis här utanför” pekar Don, där hamnen började en gång i tiden. Idag står vi på en trottoar med hus omkring oss. Kaféer och pubar med glada gäster som dricker en pint och solar sig smyckar min vy.
Måsfåglarna flyger ovanför oss, medans solen går ner sakta. En vägkurva till och vi lämnar Don och Ceann Saile, det gäliska namnet för Kinsale (The head of the salt sea) bakom oss.

ROMANTIK BLAND OLJETANKAR

Baksidan av hotellet. Bakom fönstrerna ligger Spa anläggningen och restaurangen

Oljetankar, röda lyftkranar, en skylt mot Volvo Museum. ”Vad romantisk älskling, vart är vi på väg?” Sambon har organiserad en överraskning. I väskan finkläder, tränings- och badkläder samt tandborsten.

Solen följer med oss på Sveriges fjärde största ö, Hisingen.
ARKEN, Hotel & Art Garden Spa läser jag vid ingången av en stor träbyggnad. Lukt av rengöringsmedel. En inbjudande fåtöljgrupp och en brasa på min vänstra sida. En lång korridor med konst åt höger. Praktikanten Anna avslöjar med ett stort leende ”Ah, ni har bokat en sådant där Spa Paket?”. Mina ögon ploppar nästan ur av glädje.

Rummet på fjärde våningen i brun ton känns lite trångt. Jag saknar bilder, färg i rummet. En kall TV tittar snett på oss.

I tofflor och badrock passerar vi receptionen och ett antal kostymklädda konferensgäster.
Fågelkvitter, rinnande vatten och lugn musik välkomnar oss i den nyöppnade Spa anläggningen, en oas av ro. En genom tänkt inredning i naturens tecken.
En upptäcktsresa i harmonins värld startar här. I en skogstapetserad sal värmer vi upp våra rostiga kroppar med en muskelträning.

I Japansk anda, sittande på en liten pall, tvättar vi kropparna med skrubbtvål.En vattenfylld trähink hjälper oss att spola bort det gamla, orena.
Solen skiner fortfarande på terrassen på vägen till första våningen. ”Varma källor” står på den handmålade tavlan. Här får kroppen den ultimata avkopplingen i en bassäng med hett vatten och en underbar utsikt över Västerhavet.

* * *
Bakgrundsmusik, röster, klirrande glas och bestick. Ett vingligt bord mitt i restaurangen. Den förbeställda vegetariska middagen finns inte på kyparens lista. Köket klarar dock utmaningen och får en eloge från oss för presentationen på tallriken och den underbara nyttiga maten. Kvällssolen försvinner sakta långt borta på horisonten medan en deliciös dessert gör sin entré. Salen är full. Kvinnorna skrattar och fnittrar, kärlekspar smeker varandras händer bland vinglasen. Innan tröttheten tar över, duellerar vi vid biljardbordet bland Galleri Arkens konstutställning.


Förrätten

* * *

Få personer möter oss i den gamla simbassängen som idag har omvandlats till en enorm matsal där man bjuder på en rik frukostbuffé.

Dag två på Spa börjar med en ljuvlig ansiktsbehandling. Ulrika tar emot mig i ett halvt mörkt jordfärgad rum. Det tvättas och rengöres. Lotionen svider på huden. En ansiktsmassage omvandlar mig från en grå mus till en rosenkindad docka! Härligt!

7-lotusblommor yoga från Bhutan tar själen till en högre nivå. Kim vägleder oss i att andas korrekt med de olika chakra. Bubbelbad och bastu i ett flertal variationer avslutar vistelsen
här på Arken.

Kim vid Spa-disken

Överraskningen är lyckad. Även om receptionspersonalen inte verkade vara helt samspelta, så lämnar jag hotellet med en utvilad kropp och ett leende på läpparna!

”Vem sa att det skulle bli romantisk?” hör jag min sambo säga dagen innan när vi passerar oljecisternerna. Nu känns till och med dessa rostiga behållare stämningsfulla.

Text och Foto: Cornelia Schmidt 30 april 2010

INGEN REPORTER FÖDS PÅ EN NATT

Klick! Ögonfransarna på mitt högra öga klibbar sig loss från John Blunds mästerverk. Vänstersidan följer efter kort därpå. Mörkt. Tyst. ”Åh nej, jag kan inte lämna in artikeln som den är!”
Hyperaktiva järnceller påverkar min kropp som vänder sig om och om och om igen. Ljust. 04.00. ”Mamma mia, lika bra att skriva allt från början”.

* * *
Den röda Vagabond skylten på Ölandsgatan 42 mitt i Stockholm kan man nog inte missa. Tic. Tic. Tic. Tic. Jag knappar in koden. En trappa upp står dörren till redaktionen halv öppen. Jag kliver in lite försiktigt. Kaffedoft. En ung kvinna kommer efter mig, två andra sitter i en röd soffa och stirrar på mig. Jag sträcker fram handen, presenterar mig. Lika bra att ta första steget direkt.
”Välkommen!” – säger en sympatisk röst på min vänstra sida. Jag vänder mig. Per J Andersson i egen hög person. Vagabonds TF chefredaktör. Wow. Ödmjukheten griper mig. Vad häftigt! Här står jag mitt i hjärtat av Sveriges mest lästa resemagasin. Det är ljust på redaktionen. Kreativiteten ligger i luften. Jag mår bra. Jag gillar det här!

* * *

Det tog ett antal minuter innan Google spottade ut Reseskrivarkurs på skärmen i min fotostudio. Jaaaaaaaaaa! Jag hoppar på stolen. Hittat, äntligen! Ett kort telefonsamtal. Anmälningen är fixad. Datum ännu okänt. Våren 2010. Helgkurs. SEK 3400:-.

- Så förbereder man sig inför reportageresan.
- Faktaresearch, och resereportagets ABC.
- Att fotografera och skriva med närvarokänsla.
- Så komponerar man en text.
- Reportageuppdrag ute i verkligheten och textanalys.

Jag är värd investeringen!

* * *

”Lycka till med uppdraget” önskar oss Fredrik Brändström, redaktionschef. Åk tunnelbana och skildra tågets rörelse, människorna, ljuden, känslorna. 2000 tecken inkl. blanksteg. Välj en röd tråd, en vinkel. ”Yes sir, tack tack, ska göra mitt bästa” .Med papper och penna i handen kastar jag mig på första metron. Anteckningar fyller det gråa blocket som vi fick tidigare. Mål: en hållplats på Norra Djurgården som låter italienskt. Frescati.

* * *
05.00. Förtvivlan. Övertygelse. Eget pushande. Kom igen Cornelia! Du klarar detta.

* * *
Blandade känslor och trötta ögon möter mig några timmar senare på redaktionen. Fotograf Pernilla Sjöholms föreläsning inspirerar. Tips och råd fördelas bland de 16 deltagarna. Vad krävs det för bilder? Hur förenar man skrivandet med fotograferandet? Nu kvarstår textanalysen i små grupper efter lunchpausen. Fredrik leder vår grupp med fyra tjejer. Ge kritik. Få kritik. Känner mig som en lindansare utan skyddsnät. ”Ingen reporter föds på en natt” tänker jag för att lugna ner min mage som darrar av spänning.

* * *
Stolt. Tacksam. Glad. Med omdömmet av min text och diplom i handen kliver jag på tåget mot Göteborg, taggad inför nästa artikel. 23.30. Min säng luktar hem. Leendet på läpparna. ”John Blund, snälla ta mig vidare på nästa resa”. Mörkt. Tyst. Tyst. Tyst.


Göteborg, 19 april 2010